Sjukdom, manfall och identitetskris

Det är det vädret som går under defintionen "det bästa" utomhus just nu och jag har placerat mig framför datorn. För att skriva en essä. Men bitterheten är obefintlig för jag är numera ägare av en ytterst fungerande mobil och jag tänker inte nämna ett ord om hur många veckor det tog att få den upplåst för jag är inte bitter någonstans.

Årsboken 07/08 är tryckt och jag har tappat räkningen över hur många gånger jag har bläddrat igenom den. Nobelpriset i litteratur kommer att tillfalla oss inom kort. Bevis för detta lanseras på måndag då försäljningen börjar och folkets jubel skallar över Ulricehamn. Typ. Mamma tyckte om den i varje fall.

Ena har i sin blogg dessutom redan skrivit om min smärre identitetskris som ägt rum denna vecka dels på grund av bristande volym på håret i jämförelse med Therese vars hår täckt halva skolans area och dels på grund av ett visst manfall som sedan några år tillbaka varit min grej. Nu är det Carl-Arne och jag. Typ. Dock börjar jag fundera på om jag ska återuppta kontakten med Samuel Jr. Jag saknar hans "hallo wutt are yu doin". Han ringer mig aldrig nu längre.

Det enda Ena kan reta mig för nu är träningsvärken och min vänsterhand. Det finns kanske en del grejer till, men det behöver vi inte låtsas om.

Låt mig berätta om min vänstra hand. Jag är ägare till två händer sedan några år tillbaka och har under alla dessa år haft en viss avvikelse då en av dem är beklädd med fräknar och den andra inte. Detta brukar ge upphov till kommentarer såsom "har du målat dit dem?", "jag tror du har spillt kaffe" och dylikt. Men det är okej. Problemet nu ligger i att jag sedan ett halvår tillbaka också har en avvikande storlek på en av händerna då den efter ett läkarbesök fick för sig att svullna upp lite. Jag har en prickig rund hand.

För övrigt var det tänkt att vi skulle ha en talare med MUF Ulricehamn idag som skulle berätta om konservatismen, men nu ligger han hemma sjuk och jag har därför all rätt att skicka sms till folk (från min egna mobil) innehållandes:

Konservatismen är sjuk och inställd.

Lääänge leve liberalismen. Men jag vill inte ge någon intrycket av att MUF skulle vara uppdelat i två läger. Vi har två olika ideologier i MUF och det fungerar fint då alla har möjligheten att ta ut sin ilska på det motsatta parten. Dock är vi inte lika öppna som SSU och tar in alla åsikter - såväl hos hundar som socialister.

Förlåt, jag kan inte låta bli att tycka SSU är roliga och känner ett visst behov av att älta deras gamla ofrivilliga medlemmar. Det borde dock kunna ursäktas i att jag faktiskt var en av de medlemmarna.